En riktig pärs...
Vilken pärs... Vi fick slänga oss i väg till Visby på torsdagen för dottern skulle flytta från ön och bilen var inlämnas på verkstad och blev inte klar som utlovat. Hon skulle börja sitt nya jobb i Falköping den 19 e. Så hon hade både ångest och panik. Så det var bara att rycka ut. När vi väl skulle från ön var det så hård blåst att alla båtar var inställda så den turen vi skulle med på söndagen var inställd. Och förstå varför för vågorna slog över pirkanterna i hamnen tom. Men vi hade lite tur för dom ringde upp och sa att vi kunde få bokas om till båten till Oskarshamn 17:20 i stället så det var bara att ta det. Vi ställde av släpet på hennes parkering vid 02:30 tiden och åkte till Ulla och sov några timmar. Sedan tillbaka till Falköping där två starka kompisar till dottern väntade och tömde släpet på rekordtid medan jag packade upp köket åt henne så livet ska funka någorlunda i alla fall. På vägen hem la gubben mobilen på biltaket så det vart att åka tillbaka till Hova från Laxå för att söka efter den vilket ju var tröstlöst. Fick stanna och ringa polis och bank för att spärra alla kort. Väl hemma stupade gubben i säng och dagen efter på måndagen vart han förd till akuten me flimmer igen. Jag fick ringa jobbet och dom var snäll att jag får ta dessa tre dgarna också som semester. Någon kunde ha fått bytt liv med mig en stund...
Gubben kom hem i dag. Det ska provas en ny medicin som ska förhindra att flimmret uppstår annars blir det en operation i Uppsala eller Stockholm och det är han inte pigg på precis...
Nu har jag semester till den 31 och jag behöver det banne mig...