Sjukt stolt...
Sitter här och är sjukt stolt över mig själv. Efter att ha ringt återbud på flera tider till sjukhustandvården, tvingade jag dit mig själv i dag. Och det gick bra. Även om nu min mage har brakat ihop totalt för ett par dagar sedan av ren nervositet och jag sprang på toaletten i tre omgångar på jobbet innan idag. Så klarade jag det. Nu var det visserligen bara röntgen och undersökning idag, men ändå. Men han fick klart för sig ganska snabbt att jag behöver gå på KBT hos dom innan vi börjar åtgärda tänderna. Nu visade det sig att det inte var riktigt så illa som jag trodde att dom skulle få dra allt som finns kvar. Blir någon form av lös brygga sedan när vi kommit så långt. En lättnad. Men nu på eftermiddagen när vi satt ute med grannarna och fikade började jag skaka och kallsvettas som ett asplöv. Jag vart tydligen blek också för grannen som också är GBP opad trodde jag hade blodsockerfall eller nåt sånt. Jag tror det var spänningarna i kroppen som släppte. Nu väntar jag bara på tid till den där psykologen han satte upp mig på lista till. Han tyckte gubben skulle skriva en egenremiss till dom så får han gå tillsammans med mig. Blir nog bra detta i slutänden. Och jag får ta det på avbetalningar annars hade jag aldrig haft råd med detta. Och tandläkaren fick jag faktiskt förtroende för redan.
I övrigt hade jag ett samtal med chefen idag. Fick en klump i magen i fredags när hon sa att jag skulle komma till henne som i dag. Men det var inget allvarligt så direkt. Hon ville bara följa upp vår rehabiliteringsdokumentation vi har på mig och höra hur jag mår och hur det går. Vi pratade om min höga korttidssjukfrånvaro också. Och hon hade varit snäll och ordnat med tid hos företagshälsan åt mig hos läkaren där. Och sedan ska vi ha en rehabiliteringsträff där veckan efter det igen. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få. har tur som har en chef som inte bara säger att dom inte har några arbetsuppgifter mer som passar mig och jag får gå. Hoppas på hjälp av företagshälsan att söka högrisksskydd hos FK. Måste ha intyg från en läkare som styrker detta och chefen och jag måste fylla i alla mina sjukfrånvarotillfä'llen under senaste året. Man ska ha minst 10 frånvarotillfällen på tolv månader och jag har i genomsnitt tolv. Då drabbar det inte mig så mycket ekonomiskt och inte min arbetsgivare heller. Sedan kan det ligga till god grund senare om det blir beviljat om jag skulle behöva få jobba 50% procent och få resterande från FK. Ja ja drömma kan man ju alltid...
Nu ska jag i alla fall ta lite kaffe och slå mig ner på uteplatsen med gubben och fira att jag vågat mig till tandläkaren äntligen och påbörjat en lång resa så att säga.